Det är som en total implosion inom mig. Den når ut till varenda lilla centimeter av min kropp och jag blundar extra hårt när den når hjärtat. Ännu är jag hel.
Ännu klarar jag av den fysiska chocken av förändringarna som nyligen skett.
Jag skattar mig lycklig åt att jag ändå är jag. Att jag har integritet.
Men det smärtar att ibland tänka rätt.
Och så tacksam är jag som är älskad.
Av alla, av honom, av dem. Tacksam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar