Talande böcker

Hon står och drar fingrarna över böckerna som står uppradade i hyllan.
Tänker på hur hon en gång packat ner dem, försiktigt och ömt, i en resväska med slitna kanter, för att resa de 60 mil med dem som behövts för att finna friheten.

Nu är det dags igen, de där svidande 60 milen som gör all skillnad i världen. Gråten känns i halsen igen.
Var är cigaretterna hon inte vill röka? Ambivalens.

En gång i världen var ett nomadliv inte så konstigt i hennes ögon. Att rota sig fanns inte på kartan, för världen skulle bli hennes lekplats. Hon skulle ta sig överallt och ingenstans för att få känna nya vindar, träffa nya människor, älska olika personer och somna av en berusning som känns i hela kroppen, på olika kontinenter hela tiden.

"Dream a little dream of me". Låten smyger sig in i det tjocka stoftet av tankar som cirkulerar oavbrutet i huvudet. Fitzgerald säger Stars shining bright above you, night breezes seem to whisper I love you, birds singing in the cycamore tree, dream a little dream of me. Hon ler, sorgligt leende står hon och tänker att okej, självklart ska det bli bra. Finns ingen anledning för det att inte vara bra. Men den där jävla sorgen. Den ligger som blöt cement inuti bröstkorgen och hon försöker formulera, fixa, förklara. Men ingenting hjälper. Den ligger där, lika konkret som andetagen hon tar per automatik.

(Varje bok är nedpackad nu. De ser på henne, leendes, lovandes om en trygg framtid i hennes nya plats i världen. Hon ler tillbaka, sträcker på sig, tar ett sinnessjukt djupt andetag och fortsätter sig igenom rummen med minnen av hennes liv. Sinom tid räter allting ut sig. Allt löser sig till slut, har det inte gjort det, är det inte slutet.)

Illamåendet som infinner sig. Sorgen, förkrossad. Ingen bra känsla just nu.