Vi pratar om livet, som så många gånger förr. Ikväll gråter jag och du ler varmt mot mig, ömt säger du att det är okej att vara rädd. Att rädsla är något jag kan använda som motivation, som bränslet till mina drömmar.
Bakom mina tårar ler jag och mitt hjärta slår tusen gånger om för dig.
Jag vet inte, det har alltid varit en ångestboll som levt i bröstkorgen min, en jag inte kunnat eliminera hur som helst. Den har gnagt och drivit mig till vansinne, av skräck, av beslutsångest, av viljan att lösa knuten. Envist tvingar jag mig själv att fortsätta svälja och ha riktningen fokuserad rakt framför mig. Titta inte tillbaka, misstag sker, minnena av förlorad tid påminner sig som ett slag i ansiktet. Men titta bara framåt.
- Jag drömde häromkvällen att en okänd kvinna sa till mig att sluta oroa mig för min dotter. Hon kommer att klara sig fint, det som gjort så ont kommer att försvinna och hon kommer att bli helt återställd. Jag hör hur du ler i telefonen medan du berättar för mig. Jag ler tillbaka i telefonen och säger att det ju var goda nyheter, men inuti säger jag: vad kommer läka? Hjärtat? Minnena? Saknaden som kväver mig på kvällarna? Allt?
Men jag släpper inte ut det, det lägger sig till slut, som dammet lägger sig efter att ha blivit uppretat.
Vem är jag ikväll? Jag står ensam på gatan och jag andas avgaslukt medan jag blundar och försöker hitta tillbaka till min röda tråd. Jag är avslappnad i kroppen men spänd i hjärtat. Jag är rädd. Jag är så rädd. Allting känns konstant fel, som att jag väljer fel vägar för att de är enklast. Vägrar erkänna för mig själv att jag är svag, svagare än jag någonsin trott men mina handlingar talar högre än de osagda orden. Mina handlingar visar mig vem jag verkligen är.
Hon ställer sig nära mig medan mina tårar långsamt rullar ned för kinderna. Hon lägger handen mot mitt hår, mot min kind. Hon ler och säger självsäkert att jag aldrig ska oroa mig. Det är vad det är och jag kommer aldrig uppleva mina värsta farhågor, de kommer aldrig slå in. De kommer fortsätta vara rädslor, små korn som kommer driva min motivation framåt. Få mig att aldrig sluta röra på mig, att alltid sträva efter något bättre. Jag ler igen. När jag gråter känner jag alla rädslor i själen. När jag ler dödar jag dem. Så jag ler. Lever och ler.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar