belleville: Jag älskar er

Jag behöver få ner det här på papper. Here goes.

Det finns en handfull personer som har förändrat hela mitt liv.

Pappa
(Känns ärligt talat märkligt att kalla honom för det eftersom han inte har någon roll i mitt liv, men för att inte hänga ut honom eller faktiskt göra honom mer personlig än vad det ordet väger hos mig (ingenting) så skriver jag så. Ja, som de flesta vet är det här inte en positiv påverkan men om än den största.)

Trots allt som har hänt har han lärt mig att stå på mig som människa, att inte ta skit och att aldrig lägga mig ned för någon annan att trampa på mig. Jag är fortfarande en väldigt naiv och godtrogen människa som många fortfarande utnyttjar till sitt förfogande, men jag tror i det stora, att jag är bra på att syna människor ganska tidigt. Jag har lärt mig hur viktiga bra relationer är, inte bara till grunden utan hur bra de får en att må. Skulle min pappa komma imorgon och be mig om förlåtelse och vilja ha en roll i mitt liv hade jag antagligen inte låtit honom ta den platsen, eftersom jag i grund och botten inte skulle tro honom. Och det är helt okej, det är hans val. Han valde att göra allt han gjort mot mig och det är inte en ursäkt, men åtminstone en förklaring. Så tack för allt, verkligen.

Mamma
Kommentar överflödig. Faktiskt.
Nej okej, kortfattat. Hon har stått vid min sida genom rebelliska tuppkammar, rättegångar, gråtfyllda nätter, sjukhusvistelser och skype-skrattattacker. Hon är den bästa mamman jag någonsin skulle kunna be om, och jag vet att de flesta tycker likadant om sina föräldrar, och det är helt fantastiskt. Precis så det ska vara.

Sofie
Sofie är min bästa vän som bor i Malmö. Vi har växt upp sida vid sida och hennes familj är min plastfamilj, hon är min syster. Simple as that. Hon var med mig på min första fylla, kramat mig i mina värsta tillstånd och alltid varit där, bara funnits tillgänglig. Hon är en av de personerna som jag inspireras mest av i min vardag. Tar livet lite med en klackspark, fast en realistisk klackspark. Så himla bra människa är hon. Jag älskar henne något så oerhört. Ibland har jag svårt att greppa det. Tanken på att förlora henne har fått mig att nästan kvävas lite. Är oerhört rädd om vår relation. Hon är en helt fantastisk, underbar, älskande, god, envis, lysande människa och jag hoppas att vi har den här relationen livet ut.

Axel
Åh. Alltså Axel. Jag brukar jämt säga att världen skulle vara en mycket bättre plats med fler Axels i den. Jag menar verkligen det, från botten av mitt hjärta. Han är en strålande godhjärtad människa som verkligen lärt mig att jag kan våga lita mer på människor och släppa taget lite, på ett väldigt bra sätt. Min första knäppa fylla och riktiga fest var med honom. Vet inte ens om han vet det (nu gör du kanske det. Lappis, haha) och jag känner att jag kan se en ljus framtid i mitt liv eftersom han är en av mina inspirationskällor och han har det så fint, i all sin enkelhet så himla himla fint. Det är som att allting i hans lägenhet är individuellt utplockat för att finnas där inne. Det är så himla bra. Han är en sådan person med extremt röd tråd. Jag älskar den här människan. Så otroligt mycket.

Anna
Första gången jag såg Anna var i skolan och jag tyckte hon var helt absurt vacker och jag hade en fascination av den här människan utan dess like. Snabbt som satan insåg jag att jag måste våga prata med henne, men jag vågade verkligen inte. Till slut gjorde jag det ändå. Bara kastade ut något (jag pratar väldigt mycket när jag är nervös bl a) och så pratade vi. Jag lånade ut en av mina favoritböcker till henne. Tänkte att hon skulle få ta del av min värld, om än en smulbit bara. (F.ö heter boken Juno & Juliet - Julian Gogh, väldigt "söt" bok men extremt genomtänkt) och sedan byggde vi på något som idag är en oerhört fin vänskap. Jag är så otroligt tacksam för att jag vågade säga hej, vågade kasta mig ut i hennes värld och hoppas att hon skulle fånga. Vilket hon gjorde (tack!) Jag hoppas att vi upplever tusen äventyr tillsammans. Alla som får möjligheten att lära känna henne, borde göra det.
Hon är en f a n t a s t i s k människa. Nuff said.

Elisabeth
Alltså den här människan. Om jag behöver säga det varje dag resten av mitt liv hur otroligt fantastisk hon är, så kommer jag göra det för hon måste verkligen se till att förstå hur otrolig hon är. Hon är den personen som klappar på mig när jag kvävs och bölar ihjäl mig på konserter, hon som ryter till när jag är för full för att fatta vettiga beslut och den som kramar mig och låter mig sova bredvid henne när jag är vrålledsen. Den som ser när jag egentligen är en gråtmås och inte en solskensstråle. Har typ gett upp om att försöka förneka när jag är ledsen för hon verkligen fattar ändå. Varje gång jag tänker på folk som gjort illa henne blir jag sjukt arg för jag blir alltid arg när snälla människor far illa, det gäller förstås för alla mina vänner, men jag har en känsligare punkt för den här damen. Antagligen för att jag ser så mycket av mig själv i henne, och henne i mig. Sedan seriöst första stunden vi började prata så tyckte jag om henne. Jag tycker att hon är en av de vackraste kvinnorna jag någonsin träffat. Jag väntar stordåd av den här personen. Kanske som bara kommer påverka 1, 2, 300 000 personer. Jag vet inte, men hon är en sådan man ska komma ihåg. Ellie was here, typ. Älskar henne, älskar älskar älskar henne. Hon är världens bästa person. ÅH!!!

Cherie
En av de få som finns kvar från mitt liv sedan back in the days. Cherie är några år äldre än mig och har funnits lite som en storasyster, den kloka vackra inspirerande storasystern som man vill växa upp och bli som. Hon har ett oerhört lugn i sin hyperaktivitet. Det är det som är så fascinerande. Hon är alltid två kontraster till varandra, jämt. Och hon väger upp det så bra. Lugn och samtidigt hyper, klok och impulsiv. Osv. Hon har pratat med mig om några av de svåraste sakerna i mitt liv och hon har sett mina sämsta sidor, och ändå stannat kvar. Älskar den här människa så oerhört mycket. Att hon finns i Stockholm är överväldigande för mig. Hon känns verkligen som hemma. Shout out till Simon också. Världens finaste fästman till världens finaste vän. Puss på er.

Jessica
Benämns ofta som min partner in crime. Vi har en väldigt rolig relation till varandra. Hon är också en sådan person som jag redan från start kände mig extremt bekväm med. Jag är alltid mig själv med henne, au naturel. Jag har inga problem med att stå naken framför henne eller sova med henne dagar i sträck eller bråka om kaffeval i affären. Vi har ofta misstagits för att vara ett par eftersom vi är så pilliga jämt. Jag kramar och pussar och pillar henne i håret offentligt, typ alltid. Bryr mig inte, tänker inte ens på att det skulle vara något konstigt. Vi har bott ihop och haft de konstigaste äventyren och hon är en nyckel för mig i mitt oändliga Stockholmslås. Finns alltid där, no matter what. Guldperson. Love u.

NG
Jag och NG träffades i en pingisturnering på Strand en varm sommarnatt och började ragga(haha) på varandra. Efter ett skickat sms från mig och inget svar på NG tänkte jag inte mer på det, men vi sprang på varandra igen och jag började prata med honom, mest som en kul grej eftersom jag uppfattade honom som en fin människa. Efter det bestämde vi oss för att vara kompisar istället och typ dricka kaffe och diskutera konst och det gör vi. Vi bodde nästan grannar också ett tag vilket var det bästa någonsin. Måste bli granne med mina vänner, det är världens mest underskattade fördel. NG är iallafall alltid idel öra när jag behöver prata och har bjudit på otaliga mängder cigg när jag var fattig och deppig (tack!) och jag är så sjukt glad att jag vågade snacka med honom. Och alla människor jag lärt känna genom honom, de är mina närmaste kompisar idag. NG är en så sjukt skarp och klok människa som kommer gå så långt om han bara vågar tro på att han kan det. Jag vill vara där och heja iallafall. Så har vi ett team liksom. Älskar den här grabben.

Det finns sjukt många fler som finns i mitt liv hela tiden som jag absolut skulle...inte dö för...men leva för. Leva med! Ni är mina älskade människor, familjemedlemmar, min tröst, min tillbaka-kram, ni är mitt allt. Jag älskar er något så oerhört. Ni är de personerna jag kommer skriva ett brev till som ni får öppna när jag dör. Jag är varje dag så otroligt tacksam över att ni finns. Otroligt. Nästa gång skriver jag om alla andra fina i mitt liv.
Ni är mina vänner, och jag älskar er alla.